Vaknade i morse med denna fruktansvärda vetskap, jag har inte drömt. Jag har fått cancer. Paniken väller över mig, och går nästan inte att hantera. Sms:en och mailen rullar in, och visst känns det skönt att ha så många runt sig, men ändå känner jag mig så ensam...så ensam...Efter att ha tjatat så fick jag igenom en datortomografi idag, och nu sitter jag här och väntar på  provsvar...har det spridit sig eller inte. Ena sekunden så vill jag kämpa, andra vill jag bara dö med en gång...lika bra liksom... Underbara sonen A håller mig sällsakp